Januari
7 Januari v.14+5
Nu efter jul och nyår och allt annat firande så ska jag ha mer tid att skriva. Datorn gick sönder ett tag också när vi hade strömavbrott så vi fick lämna in den. Men nu när man är tillbaka i sin vanliga vardags rutin igen ska det bli mer skriva av.
Sen sist har det väl inte hänt allt för mycket förutom att magen har växt lite. Det syns att jag är gravid om jag har “tighta” kläder men annars kan man också tro att jag mest har blivit lite lönnfet. De senaste veckorna har tröttheten avtagit och jag behöver bara kissa ca. 2ggr per natt, vilket är skönt. Att springa 5ggr störde min sömn lite smått. Jag mår fortfarande bra men kaffe lukt och andra starka lukter av matos är jag känslig för fortfarande. Det kan jag ju undvika så jag mår prima. En kompis här, Maggan, ska få barn en månad senare än oss. Det är verkligen kul så har man nån att prata med så man slipper tjata ut alla andra vänner med graviditet och barn ämnen. Hon har däremot inte mått så bra så jag inser vilken tur jag har haft. På måndag den 13 januari ska vi till den nya doktorn. Hans mottagning ligger precis nedanför backen så jag kan gå dit. Conny får dock köra från jobbet men vi har lagt det på eftermiddagen så han slipper få ett hack mitt på dagen. På den förra försäkringen fick man se en barnmorska under graviditeten men nu så får vi träffa en doktor under hela tiden och det finns också chans att han förlöser barnet. Det vore jättebra så får man en man känner. Annars blir det någon av de andra 3 läkarna som ingår i hans team. Det är den som har jour som får rycka in. Vi ska ha samma doktor som Mats och Caisa hade när hon var gravid och det var han som förlöste lille Alexander. Det var de som hjälpte oss att hitta en bra läkare. Det enda som jag upplever lite jobbigt är allt ätande de säger man ska göra. Jag kan inte äta så mycket.
Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag mellanmål. Jag äter frukost lunch och middag och sen tar jag frukt emellan det är allt jag kan få i mig. Jag är lite orolig dock att jag äter för lite men man ska ju faktiskt inte äta för två även om många säger det.
Många har frågat om jag har konstiga begär nu av mat eller godis men det har jag inte. Jag känner att jag begär mat när jag är hungrig men inte så mycket sötsaker. Jag vet inte om kroppen känner att det är tomma kalorier. Jag äter mat när jag är hungrig och sen är jag mätt och då blir jag inte sugen på sötsaker. Men det är ju en bra bit kvar av den här graviditeten så vi får väl se vad som händer…

12 Januari v.15+3
I onsdags var vi på den årliga Macworld mässan i stan. Det var kul som vanligt men också jobbigt. Det är jobbigt att gå runt så mycket hela dagen. Vi köpte en del grejer till datorn som vi behöver. Vi såg också Steve Jobs smyga omkring där, för er som inte vet är det han som är CEO och grundaren av Apple. En gud för en del Mac freak. Det finns ju en del lite underliga “nördar” på ett sånt ställe.
I veckan har jag och Mia promenerat en del och så har jag sprungit en gång. Det fungerar bra förutom att det känns som om jag är kissenödig hela tiden. Fast jag inte är det. Jag har beställt träningskläder på nätet med stöd för magen så jag kan fortsätta och träna även när jag blivit större. Jag vill gärna springa så länge jag kan. Sen när det blir för obekvämt tänker jag byta till cykeln på gymmet där vi bor. Promenader är ju också härligt framåt våren när det blir varmare. Inte för att det är svinkallt här direkt…
I morgon ska vi till den nya doktorn för första gången. Det ser vi fram emot. I veckan har jag jagat mina andra journals papper från det gamla stället så att den nya Dr. kan se dem. Självklart var det ju krångel fast jag skrivit och bett om dem för 3 veckor sedan. Jag fick i alla fall hämta dem till slut. Byråkrati och myndigheter verkar visst vara likadant i alla länder, bara krångel. I fredags var jag och Filuren på tjejmiddag. Om det blir en han så fick han dispens om han lovar att inte skvallra sa tjejerna. Vi var 7 tjejer som åt gott och pratade. Det var himla mysigt som vanligt.
Vi var på Borders igår, en jätte stor affär med böcker och massor av tidningar. Conny köpte en T3 och jag en graviditets tidning. Sen åkte vi hem och tog det lugnt och låg och läste. Jag måste säga att många böcker och tidningar faktiskt är rena skrämsel propagandan! Ät detta, ät inte detta, detta är farligt, undvik och bla bla bla…
Man blir ju galen sunt förnuft tycker jag och hur kunde kvinnor få friska barn för 30 år sedan när man inte hade all denna “viktiga” information? Hädanefter ska jag läsa med måtta!

15 Januari v.15+6
Nu har det hänt saker. I måndags var vi hos den nya doktorn, Dr. Wilner. Han var en skön farbror närmare 70 år tror jag. Otroligt duktig och visste precis vad han pratade om. Inte alls stressad som jag tyckte att de var på de förra stället. Han pratade först lite allmänt om hur jag mådde och sen så tog de blodprov på mig för ett AFP test. Det visar om barnet möjligen har risk att ha, Downs Syndrome, ryggmärgsbråck och trisomy 18 som är väldigt ovanligt och jag vet faktsiskt inte riktigt vad det är. Efter det började vi prata om att jag har gjort en "Leep" som det heter här, (jag har ingen aning om vad det heter på svenska, skrapning kanske) för att jag hade cellförändringar i livmodershalsen. Det innebär att man skrapar bort de elaka cellerna och en liten bit av "halsen" kan försvinna. På det förra stället kände man att min "hals" och den var 2.5 cm. Lite kortare än vanligt men ingen fara. Min nya dr. kände och tyckte att den var i kortaste laget och ville skicka mig vidare till en specialist inne i stan. Det är nämligen så att är livmodershalsen för kort är risken stor att när barnet blir större och trycker på så "orkar" inte "halsen " hålla emot för den är så kort och/eller svag så man kan öppna sig för tidigt och barnet blir för tidigt fött. Ibland alldeles för tidigt så det inte klarar sig. Jag fick en tid inne hos specialisten inne staden redan dagen därpå. Först gick vi och gjorde ett ultraljud där man lättare kan se den inre delen av livmodershalsen som man inte kan se eller komma åt utan ultraljud. Ultraljudet visade att min "hals" är 3.1-3.4 cm vilket var goda nyheter. Vi pustade ut lite och hon gjorde också ultraljud på lilla Filuren och mätte och såg att h*n växer som den ska och är nu 15 cm. Den sprattlade omkring och sög på handen. Den är 5ggr. så stor sen förra gången vi såg henom. Barnet mår bara bra och följer sin kurva utmärkt det är bara mig som det är lite krångel med som tur är. Efter vi gjort ultraljudet fick vi med bilder på Filuren att ta hem och en bild på livmodershalsen att ta med en våning ner till Dr. Katz, specialisten. Först så träffade vi hans mycket trevliga sköterska Helen som vägde mig och kollade blodtrycket och så fick jag kissa i kopp som vanligt. Hon berätatde också vad Dr. Katz kommer att säga och göra och informerade mig även om hur jag själv kan kontrollera om jag har förvärkar som kan leda till prematur förlossning. Hon berättade också om Cerclage, det är ingreppet som man kanske måste göra för att jag inte ska öppna mig för tidigt. Cerclage är en liten operation där man går in och syr ihop livmoderstappen så att den inte kan öppna sig. Om allt går som det ska kan man ta bort stygnen några veckor innan man ska ha ungefär v. 36 och man kan ha en vanlig vaginal förlossning. Ibland däremot fungerar inte det och man måste göra ett kejsarsnitt. Dr. Katz kom in och hälsade. Också han en mycket duktig doktor. Han är den som utför såna här cerclage mest i hela Kalifornien. Han berättade vilka olika typer man kan göra beroeende på hur mycket livmodershals man har. McDonald är den valigaste och det enklaste ingreppet. Shidokar är en lite mer komplicerad och är inte alltid möjlig att ta bort. Han förklarade risker med detta ingrepp OM vi nu måste göra detta. Han sa att man blir bedövad med ryggmärgsbedövning och det tar ca 30-35 min. Efter operationen måste man vara kvar 2-3 dygn för man får inte gå upp och resa på sig. Man kan ha lite värk men får medicin för det. Det är också risk för infektion så de ger en antibiotika. Man kan också få blödningar, problem med att gå på toaletten, att förlossningen startar av ingreppet plus lite annat men dessa händelser var väldigt sällsynta men han ville ändå att vi skulle veta riskerna. Angåeende medicinerna sa han att all medicin kommer ju till barnet men det är inte all medicin som är skadlig. Han sa också att ibland dock måste man hjälpa till med mediciner för att barnet ska kunna få sin fulla utveckling i livmodern och inte födas för tidigt. Ibland måste man väga riskerna för och emot. Han sa också att de som genomgår ett cerclage går till 100% tom 32a veckan och till 80% tom v.36 och det är goda odds. Sen undersökte han mig för att känna hur lång den var och han tittade faktiskt också. Han har gjort det så många gånger så han kunde se hur den såg ut. Kändes lite flummigt och komiskt. Han konstaterade att den yttersta delen av min livmodershals bara är 1 cm! Lite oroväckande kort tyckte han och det bekymrade honom lite, och oss!!! Dr. Katz tyckte att jag ligger på gränsen om jag behöver göra en cerclage eller inte, helst INTE tycker jag förstås! Han vill inte heller göra en i onödan för det är ju ett ingrepp som inte är helt säkert. Vi bestämde att om 2 veckor när jag är i v.18 ska göra det stora ultraljudet som man alltid gör runt den tiden. Då kollar man barnets hjärta, hjärna, ryggrad ja allting. Samtidigt då ska vi kolla "halsen" om den är kvar på samma längd eller har öppnat sig lite. Bilden ska skickas till honom och sen 2 veckor efter det ska jag träffa honom igen och göra ultraljud och han ska undersöka mig. Efter det kommer vi att bestämma vad vi ska göra. Eftersom min yttersta del är så kort kommer han antagligen få göra en shidokar, alltså den lite mer avancerade för att det ska hålla. Vilket då kanske innebär att jag inte kan ha en vanlig vaginal förlossning. Vilket jag verkligen vill men går det inte så går det inte. Så just nu är det mycket vila för mig. Inget springande mer bara lugna promenader och simma. Ibland kan man i slutet bli satt i "bedrest" att man av doktorn bli tillsagd att ligga hela dagen för att inte trycket från bebisen ska bli för stort och risken att öppna sig ökar. Det vill jag verkligen inte jag som inte kan sitta still i 2 minuter. Men detta är ju inget som är klart än. Jag får ta det lugnt och inte bära tunga saker, (gött kanske inte kan handla mer). Filuren mår ju bra och det är huvudsaken tycker vi. Det hade varit värre om man märkt nåt fel på barnet nu är det ju "bara" mig och jag "offrar" mig gärna för att allt ska gå bra. Även om cerclage inte låter så värst roligt. Många andra kvinnor har gjort det flera gånger om och det har fungerat bra och vi är i goda händer så det ska nog inte vara några problem för oss heller om vi måste göra det. Detta kom ju som en liten chock för oss men nu så har det sjunkit in lite mer. Vi hade ju så klart önskat att allt var som det skulle. Det är ju typiskt eftersom jag mått så bra och inte varit illamåeende men alltid ska det vara nåt. Det är väl bara och vänja sig för det är ju inget som försvinner, nästa, om vi vill/kan ha ett barn till, graviditet blir likadan men då kommer jag veta vad det innebär och det kommer att bli lättare. Jag sa till Conny att det är typiskt att allt på mig jämt ska vara så litet! Små händer, fötter, tänder (alla andras framtänder är dubbelt så stora!), livmodershals och små vener också, det ojar dom sig över när de ska ta blodprov, de är rädda för att punktera dom för att de är så tunna.... Liten och söt heter det väl va? Det säger Conny i alla fall.
Ja, så vi kan bara vänta och se vad som händer. Just nu mår i alla fall jag och Filuren bra och det är ju det viktigaste. Sen får vi se vad Dr. Katz bestämmer när vi träffar honom nästa gång. Jag håller er uppdaterade.Vi har lagt in lite bilder som ni kan gå in och kika på, bla det senaste ultraljudet.

30 Januari v.18+0
Det var ett litet tag sedan jag skrev men det har inte hänt så mycket. I söndags var vi hos Linda och Lou och kollade på Superbowl finalen. Raiders från Oakland var ju med i finalen men det gick inget vidare för dem. Vi hade trevligt ändå med chips, guacamole och barbeque som är amerikansk tradition. I fredags hade jag tjejerna över här på middag. Eller rättare sagt vi var hos oss men vi beställde mat från världens bästa kina restaurang och satt och pratade hela kvällen.Det blev mest prat om barn och bröllop eftersom vi är två i gänget som ska ha barn och en som ska gifta sig.
Magen har växt lite och nu syns det definitivt att jag är gravid. Skönt att den "lönnfeta" perioden är över. Jag har tagit det ganska lugnt det sista. Jag har följt Dr. Katz förmaningar och inte sprungit. Det har faktiskt kännts lite jobbigt när man är van att röra på sig. Jag har fått promenera istället. Mia min kompis är arbetslös just för tillfället så hon brukar gå med mig på promenader. Häromdagen tog vi med höggravida Maria för att få igång förlossningen. Hennes "Due date" är idag. Jag har inte hört nåt ännu men vem vet om deras lilla pojk har kommit. Idag var vi på det stora ultraljudet som det kallas. Man kollar bebisens alla organ och om den har 2 ben, fötter osv. Allt var bra. Filuren väger nu "hela" 9 ounces vilket är ungefär 255g. Vi lyssnade också på hjärtat som slog 150 slag i minuten vilket var perfekt. Det verkar vara en hälsosam krabat. Jag mår också bra. Tyvärr har jag redan börjat få lite ont i ländryggen redan. Jag är ju inte direkt stor men tyvärr så känns det ändå. Jag tror inte att jag har en sån stark rygg så jag måste börja göra lite övningar. Det tänker jag varje dag men sen blir det aldrig av. Måste skärpa mig på det för det kommer ju inte att bli bättre direkt. Jag sover med en speciell kudde nu mellan knäna så lättar det lite på trycket vilket känns skönt.
Under ultraljudet idag kollade de också livmodershalsen. Den har inte förändrats nåt så än så länge ser det bra ut. Jag hoppas verkligen jag slipper operation för det låter inte kul. Jag ska till Dr. Katz om 2 veckor. Då får vi reda på hur det blir, operation eller inte.
Jag och Mia var och handlade lite kläder till mig på rea i veckan.Vi ska på födelsedags fest imorgon sen så är det två babyshowers till våren (bla vår, jag förklarar vad det är senare), en möhippa och två examen också en av dem är min egen. Därför behövde jag lite "fin" kläder att gå ut i. Jag köpte en kjol och två tröjor i en vanlig affär. Inte mammakläder. Jag köpte lite större storlek bara så hoppas jag att det håller ett tag. Medium räckte gott och väl och jag har en del att växa i utåt.
Jag var också inne i en mammaklädesaffär men där var det dyrt!!!! $98 för en tröja!!!!! Så mycket betalar jag inte ens i vanliga fall när jag köper tröjor och absolut inte nu när man bara ska ha den i några månader. Jag antar att detta var en affär för alla rika "Marin-moms-to-be" med män som tjänar miljoner och då snackar vi dollars.
Jag böjade skolan i förra veckan. Min sista kurs, så skönt att snart vara färdig. Det är bara en halvterminskurs så jag är klar den 13 mars. I maj någon gång är det examen med sån där kappa och hatt. Det ska bli kul att få uppleva.
Det har kommit lite önskningar om mer magbilder så vi har lagt upp en idag.

Linda Svensson